vård av hund....
Älskade gamla Siri, mitt allt opererades förra måndagen. Vi tog bort en vårta eller knöl som satt på höger lår. Har haft den under uppsikt ett tag och inte tyckt att den stört nämnvärt. Den svullnar upp i bland går sen ner igen. Siri störs inte alls av den och knölen har aldrig varit irriterad eller röd.
Men så växte den sig lite större för några veckor sedan och då tyckte jag det kunde vara bra att kolla upp den speciellt med tanke på att Albin tog bort ett par stycken i november december... Varav ett par av dem inte var snälla.
Hursom helst lämnade jag in Siri på Valla förra månddagen, tårarna sprutade.... Att man kan älska sina hundar så oändligt mycket!
Hämtade hem henne samma eftermiddag och det var en medtagen tant jag hämtade. Ett 10 cm långt sår på låret hade hon. När det inte går att vabba med sina sjuka hundar är det skönt att man har förståeende chefer som ger ledigt med kort varsel och det dessutom under vår högsäsong, månadsskifte.
Var hemma med tjejerna i tisdags och tror inte Sirran är så glad över sina koppelpromenader hon vill ju springa och busa och rusa fram i boxerryck. Alice försöker med alla medel jaga på Siri, två understimulerade boxrar är ingen lek kan jag lova.
Såret verkar läka bra, och på tisdag tar vi stygnen - SKÖNT!
Idag fick jag även provsvaren på knölarna de tog bort, den som satt ganska djupt var godartad. Den konstiga förändringen hon hade på låret var som jag misstänkte samma som Albin hade Mastocytom eller nåt i den stilen grad ett av tre. De har tagit bort den med mycket marginal så förhoppningsvis ska det vara borta nu!
Äntligen ser det ut som om vintern kommit, helgen som var kröp temperaturen ner under 20 grader. Värmepumpen lägger av vid minus 20 grader så i söndags morse var det 9 grader varmt inne...
Är så oändligt trött på allt regn som kommit fram tills nu. Känns som om hela hösten och nästintill hela vintern regnat bort.
Extra trevligt med regn och gegga när vi bygger om huset och springer ut och in. Blir så skitigt av leran som trampas runt.
PÅ tal om renovering nu börjar det hända saker, vi börjar se att det finns ett slut på renoveringen.
På en månad har gamla köket och toaletten rivits och vi har fått ett nytt kök som är nästintill klart...
Naturligtvis stötte vi på lite patrull, när golvet i köket skulle rivas och gås igenom upptäckte vi det som vi trodde kunde ha hänt hade hänt. Grävlingarna som huserade under huset i våras hade ställt till det. Murstocken som går genom huset var underminerad. Grävlingarna hade grävt sig halvt under murstocken. Detta gjorde att vi i väntan på försäkringsbolag fick ändra om planerna med köksgolvet. Vi fick gå på plankor i gamla hallen och kökets golv med plastmatta fick läggas på en mindra yta men det blev nog bra i vilket fall. Nu ligger parkett i både hallen och vardagsrummet istället. Tyvärr gick inte kakelugnen att rädda. Den fick monteras ner och ligger just nu utanför huset i väntan på vad vi ska göra med den.
Så här såg köksdelen ut före vi började bygga om köket
golvet på väg att brytas upp...
Till vänster i bild syns nya väggen där vårt gamla duschrum en gång låg...
Nya innerväggar
Köket börjar ta form, bilden är tagen från samma håll som första bilden på köket är. I stället för fönster och slutet på huset ser man nu in mot vår nya hall, tvättstuga och anar även vårt badrum.
Blir nog kanon när allt blir klart!
Siri & Alice finner sig bra i renoveringen, matskålar som flyttas runt och sovplatser. LIlle katt är lite förvirrad varje gång vi bytt plats på hans låda. Men det går bra!
Alice tycker nog det känns tryggt att ha mamsan liggande bredvid sig i korgen....
Som ni förstår har det inte blivit så mycket hundträning under januari, några spår har vi lagt samt lite uppletande men tyvärr vare sig sk eller rapport. Får hoppas vi får lite tid nu under februari och får till lite träning.
God Jul & Gott nytt 2012!
Tack för fina julhälsningar!
Detta är årets julkort från oss, som inte var lätt att få till...Tjejerna är lika glada varje år jag tar fram julkläderna, Lillan hade fått för sig att detta var lite farligt denna gång... Ville inte sitta på fällen.
Siri däremot var så tålmodig och lätt mej fixa, Lillan gick och lade sig under soffbordet.
Må så gott!
Rapportdebut avklarad!
Det var 6 rapporthundar vi fick startnr 4. På station A stod vi och väntade ingen hund kom fram till oss??!!! Lillan brukar ju gå som tåget men just denna gång vände hon och kom tillbaks till Anne på B. En tröst är att det var ingen hund som gick sträckan, vissa kom inte ens från stationsområdet....
Konstigt men sådant som händer. Vi tar nya tag och det var väldigt nyttigt att komma ut och se rapporten på riktigt. Blir ju inte samma som när Anne & jag tar med oss 4 hundar ut och inga störande moment såsom domare, skrivare och tävlingsledare finns på starten. Var även en del obstinata hundar med det var inget trevligt. Alice som är så snäll gillade inte alls ha dem bakom sig med deras utfall när de gick iväg till station B...
Husbygget pågår för fullt...
Kommer lite inomhus bilder framöver... Just nu är allt upp och ner rörigt och dammigt men vi har ett nytt badrum och en ny tvättstuga. Dock finns en del pill kvar att göra i de nya utrymmena.
Lille Katt är inte så liten längre väger 3,5 kg och har i dagarna blivt kastrerad så nu blir han kvar hemma hos mamma istället för att springa på byn och göra otyg.
Och mina små älskade...
Så här skönt har vi hemma i vår soffa...
Ligger väldigt lågt med träningen nu efter att vi var iväg till Norrköping, det får vara så nu ett par månader.
sen får vi se vad som händer under våren igen.
Helgen som var döptes lilla Marcus Carl Eddie i Vist kyrka, Sturefors. Han skötte sig exemplariskt
Här sitter lilla Marcus i farmor Giggis knä
Lillan har blivit stor....
Min lilla Lu har blivit stor, hon har på en månad genomfört MT och debuterat i apellklass spår.
Den 8 oktober var det korning på Mjölby BK, jag anmälde Alice mest på skoj då hon pga av sina icke godkända höfter aldrig kan få titeln KORAD.
Vi kom med och Alice var så duktig, köpte en bitstock i somras för att kunna träna det ända som går att träna inför MT men Alice har aldrig velat leka med den stora tunga stocken.
Siri däremot sitter som en märla i allt som går att kampa med.
Före det var Alice tur så gick jag med en collie, nu går ju inte riktigt collie och boxer att jämföra. Men när jag såg collien på testet bestämde jag mig att skulle Alice bygga på sig någon form av rädsla skulle jag under inga omständigheter låta henne höra skotten i slutet av testet. Skulle aldrig förlåta mig om hon under testet drar på sig otäckheter som sedan gör att hon tycker skotten blir otäcka. Så viktig var inte korningen för mig.
Men som hon skötte sig, var en något stolt matte & husse, Anders var med och tittade som fick ta emot protokollet 432 poäng! Med tanke på att Alice bitarbete är så gott som obefintligt med den stora stocken så är poängen väldigt bra.
Var lite orolig när jag lämnade Alice och sprang genom alla otäcka små stirrande gubbar i skogen skulle hon välja Anders i publiken när det blev läskigt eller skulle hon lösa uppgiften - hon löste den och de övriga galant. Alice tyckte detta var superkul och visst hon reagerade och gjorde undanmanöver men gick i princip fram på allt direkt efter överraskningen för att kolla av vad som låtit eller hoppat upp.
Fick se lilla Alice arg har aldrig sett det tidigare, det var när släden var på väg fram emot henne och inte försvann när hon skällde och ville jaga i väg den.
Två veckor senare var det dags för debuten i apell spåret, nu har inte vi spårat så vidare värst mycket - en gång sedan i våras.
Träningarna har varit mer koncentrerade på rapporten och söket för i mina ögon har Alice spår inte varit något att orda om - hon är kanon!
Men vi hade ett genrep någon vecka före tävlingen och det spåret var det jäv... jag sett. En hund som spårar så illa som Alice gjorde då har inget på en spårtävling att göra. Jag skämdes!
Men Panken övertalade mig att inte sätta in henne i bilen utan vi gjorde ett motivationsspår. Som gick bra.
Genrepet i lydnad var inte heller bra hon gick upp på platsen, före jag lade ner Alice funderade jag på om det var bra, mörkret hade börjat falla och backen var blöt och frost på väg. Men som hon badar i frusna vatten ska det inte vara något att ligga 3 minuter för att jag ber henne. Men det var det tydligen Alice gick upp på platsen så där bestämde jag mig att avstå platsen på tävlingen.
Tävlingsspåret lades i frost och togs när solen börjat eller helt smält spåret. Lillan fick 9,5 och 10 på spåret, en av domaren drog för något hög nos - Inget jag överhuvudtaget bryr mig om. Väldigt stolt och glad detta är min tjej!
Tyvärr drog jag på mig onödiga dubbelkommandon så det åkte poäng även på budföringen 9 & 8 pga av DK - onödigt med tanke på att detta kan hon.
Lydnaden var också mycket avdrag för DK tyvärr nollade vi de moment jag var ganska säker på vi skulle få höga poäng på, läggande under gång och framförgående. Konstigt men sådant händer på tävling. Var glad över att hon inte tjuvade på momenten inkallning, apportering och hoppet vilket hon gjort på träning.
Och tackar min lyckliga stjärna för att jag före tävling besämt mig för att avstå platsen - det var kalabalik med springande hundar.
Vår debut slutade i 179,5 poäng och godkända inga höjdarpoäng men vi avstod platsen och hade en del nollor men jag var ändå nöjd!
Tyvärr har Lillan öroninflammation så helgens tävling i Mullsjö fick ställas in.
Trots det var vi igår ute hos Anne och tränade rapport och sök, rapporten fick Alice köra helt själv vi brukar ju ha med de andra hundarna. Hon skötte sig galant - dock något tveksamt ut från mig vet ej varför har aldrig hänt innan....
Söket gick bra Siri tyckte detta var kanon som hon jobbade mitt gamla älskade hjärta, skicken var raka och fina igår.
Inga bilder på huset denna gång men jag lovar det händer grejer.
Lillan ska ut och tävla!
Anne är tilltänkt som förare, som vi tränat nu ett par helger. Anne tar med sig Alice, Cito och jag väntar på A stationen med Danne och Gamla Siri.
När de är framme på B har jag i bland skickat Danne, sen är det alltid Lalle som vara första hund tror det är nyttigt för henne att bana vägen. Tror inte det är så troligt att vi alltid får medtävlare i rapporten. Alice och de övriga sköter sig kanon! Hon har dock tjuvat från mej en gång från A-stationen men fick fort tillbaks henne igen.
Vi har hunnit med en hel del sökpass, kul!
Alice ska även få göra korningen, tyvärr är hennes höfter inte godkända så hon kan inte få titeln Korad. Men jag känner att jag trots det vill göra testet.
Siri och jag skulle ha tävlat högre spår hemma i början av september, men jag avanmälde mej i sista stund. Känns llite bittert med tanke på att mitt allt fyllde 9 år och att vi borde passa på att vara ute så länge hon orkar. Nu är ju Siri väldigt pigg, glad och arbetsvillig och visar inte ett tecken på ålderdom. Skulle ev vara att hon gärna ligger och drar sig på morgonen! Annars är hon alltid på hugget!
Någon som tyvärr inte är på hugget längre är mammas & pappas kära hund Kita eller som vi också kallade henne Fina. Hon var verkligen fin en sådan härlig hund, hon lämnade oss alldeles för tidigt på Siris födelsedag den 25 augusti. Jobbigt, Kita och Siri är jämngamla och har växt upp tillsammans!
Husbygget är i full fart, det händer verkligen grejer. I dag ser vårt hus så här:
Lille katt som Hubert fått som smeknamn har klarat sig bra, älskar att vara ute och strosa i trädgården. Ofta ser man honom ligga tillsammans med tjejerna i första hand Alice som är så otroligt snäll. Kan dock hända och säger ifrån när han hänger i hennes söta läppar!
Må gott nästa gång jag skriver kommer säkert vara när Alice och jag debuterat!
Hösten börjar komma krypande
Kanske inte just idag då solen skiner och det är ett strålande skönt väder ute.
Gick ut en snabbis för att se vad min nya skog kan erbjuda både i spår och rapportmarker samt även KANTARELLER skulle 'bara' följa den relativt stora traktorvägen för att se om det kan vara en bra sträcka sen delar den sig och följder den bara en liten bit till och de där kantarellerna där borta måste jag ju och titta ännu fler - var sjutton är stigen???!!
Anser mig vara en van skogsmänniska har ju rent av vuxit upp i skogen. Men vilken hemsk panikkänsla det är när man börjar inse att detta är inte den stigen jag kom på. Det värsta man gör i de situationerna är ju att man virrar och försöker leta. När jag inte alls visste var jag skulle och virrat ett tag så bestämde jag mej att jag sätter mej på det senaste stället jag var på som jag kände igen mej på och tänker. Märkte den punkten väl och såg sedan en bergknalle som jag misstänkte var det stora berg man ser hemifrån oss. Så klev iväg i den riktningen med solen i ryggen för hemma hos oss lyser solen rakt på huset under lunchtid. Vilken lättnad det var när jag insåg att jag var på rätt väg.
Ska inhandla en kompass! För det kan vara nog så svårt att hitta i välkänd skog om man avviker från kända markeringar och ännu värre är det ju med helt ny skog. Idag blev skörden av kantareller inte så stor som väntat men det finns svamp kan jag lova.
Nu är man verkligen inne i den vanliga trallen, har jobbat två veckor nu och semestern känns lååångt borta. Har så smått börjat träna lite lydnad med tjejerna igen. Tyvärr har de åkt på nåt skit i magen så har sprungit ut med dem på nätterna, inte blev det bättre av att gamla Siri hysteriskt tuggade i sig av Huberts kattlåda. NU verkar det som om hon tömt ur sig det med. Undrar vad hon letade efter.... Siri behandlas dessutom för en lindrig öroninflammation, hon är inte kul att ta med sig till veterinär den lilla damen som är det snällaste som finns måste ha på sig munskydd.
Får nog stryka septembers tävlingar ur mina tankar, tiden har gått alldeles för fort. Får kolla på vad oktober kan erbjuda och var.
Sedan sista jag skrev har vi även hunnit med en stor årlig släktfest, denna gång blev i samband med mormors 85-årsdag vi hade ett trevligt dygn med tipspromenad, brännboll, mat och dryck.
mormor 85 år still going strong!
Gamlis, älskade Siri vill helst köra själv.
Tyvärr börjar min kamera säga upp sig men bortse från den svarta hörnet och se hur väl tjejerna fungerar med Hubbe. Vi som en vecka efter vi hämtat katten trodde vi skulle vara tvungna att lämna tillbaks han.
Vardag igen...
Nu är jag inne på slutklämmen av mina 6 lååånga semesterveckor börjar jobba på måndag, blandade känslor men undrar mest var sjutton tiden försvunnit. Har ju inte varit någon sommar att tala om, mest regn och ostadigt trist men känner ändå att jag istället för stranden med sol och bad har hunnit med mycket annat.
Härliga små utflykter med min kära familj och nära vänner.
Har skaffat en liten katt, han skulle ha flyttat hem till oss i slutet av augusti blev i mitten av juli istället, kattmamman hade då tröttnat och de som ägde katten skulle iväg på semester så mitt allt tvättande och passande med Alice klo har jag matat lilla Hubert med nappflaska.
Arne firar sin 80-årsdag med att vara amma åt vår Hubert.
Tjejerna har fått sig lite träning med betoning på lite, vi har ju fått ta det väldigt lugnt med lilla Alice klo som i det närmaste nu är utväxt igen.
Även jag själv har svettats endel både på gymmet och i spåren - härligt!
Nu får jag se till att inte tappa sugen.
Har bestämt mig för att prova starta Lalle hemma i Mjölby i september blir då spår - finns inga rapport på nära håll och det är lite meck med att involvera medförare. Även om kära syster ställer upp.
mysigt i soffan!
Faster Jessica
Och stolt som en tupp är lillebror!
Här hemma är vi nu tvugna att ligga lågt, Lalle har slitit av en klo - hela klokapseln är borta så pulpan är blottad. Hon går på smärtstillande och antibiotika.
Har hunnit med ett dop ( inte jag dock utan tjejerna och Malin ) Efter badet och all simning blir mamma Siri sååå trööött!
Här sitter hon i 'moster' Malins knä och sover
I kväll är det inplanerat träning på klubben, tjejerna får åka med så får vi se om bara Siri får träna och Lalle får ligga kvar i bilen med sin tass...
Första spadtaget är taget för vår utbyggnation!
Nu är utgrävningen klar och singel är ifyllt nu väntar vi bara på att själva bygget drar igång i slutat av augusti.
På baksidan passade vi på att lägga i dränering, i samband med den grävningen trodde vi att strömmen försvann delvis, men det var omöjligt att grävaren orsakat vårt strömavbrott då Anders hela tiden varit med och hållt i alla kablar etc.
Efter mycket testande av diverse kablar och allt var det var, visade det sig att i samband med ett av ovädren som drog över oss i lördags slog antagligen åskan ner och slog ut en fas, den fasen gick naturligtvis spisen, vattnet och frysen på..
Det var inte stopp med eländet där utan den kabel som gick sönder av åskan var NERGRÄVD alltså fick nu även gräva ytterligare en fåra till en ny elkabel.
Från huset till elstolpen är det väl ca 50 meter.
Men vi är alldeles övertygade om att detta blir kanon då vi är klara...
Jag var igår hos lillebror och hjälpte honom att städa efter deras hantverkare som gjort 2 nya badrum vi hade och göra 2,5 personer i en heldag när jag åkte var golven kvar att göra. Skriver 2,5 personer då jag ska snart vilken dag som helst ska bli faster. Maria är i dessa dagar inte fullt så rörlig som hon brukar, men hon jobbade på ändå!
Tjejerna löper så vi fortsätter vila oss i form...
Semester - livet är underbart
Är nu inne på min andra semestervecka av 6 veckor... Så himla skönt vi har det tjejerna och jag. Sol och värme kom denna vecka och vi bara njuter, folk frågar vad vi ska göra. Vi ska bara vara och njuta av livet. Mest vara hemma i vårt fina lilla hus men har en del utflykter inplanerade med mina vänner och deras barn.
Här ligger tjejerna i vårt lilla jordgubbsland. 
Vårt hus som det ser ut idag, i slutet av augusti tar Anders semester och då är tanken att den högra sidan ska byggas ut - spännande!
Ska försöka fortsätta med min träning, och även få till lite träning med tjejerna. Anders kommenterade igår att jag inte gjort något med tjejerna sen i höstas, stämmer väl inte riktigt men nära nog....
Siri ska trimmas för att under hösten då hon fyller 9år starta högre spår igen. var inte mycket som saknades i Tranås i våras trots att vi kom otränade.
Lilla Alice måste jag få till en start i apellen rapport eller spår i höst! Jag borde skämmas som inte fått till det tidigare.
Alice och jag startade lydnadscupen i våras, mest för att se hur hon & jag funkar under lite tävlingsformer. Ville egentligen inte ha något betyg utan var bara ute efter känslan... Vi åkte hem direkt efter vi varit inne på planen.
Hur som helst när jag kom upp till klubben efter ett par veckor låg vårt protokoll på en bänk i köket var tvungen att kika lite på det och fick en tår i ögat då jag läser vårt omdöme som bästa Annika gett oss.
Kärlek i helhetsintryck - det värmde så otroligt mycket. Det är ju därför jag håller på med hunderiet. Älskar dem över allt annat och njuter av varje stund vi får tillsammans. Att vi sedan kan göra saker tillsammans träna och roligt är bara bonus.
Må gott i värmen!
Ny Blogg...
Nu ska underbara Linnea hjälpa mej att lägga ut denna sen så ska jag börja blogga för fullt igen
Hej så länge!
