Hösten börjar komma krypande
Nu märks det att hösten kommer krypande, kalla, mörka och lite ruggiga nätter.
Kanske inte just idag då solen skiner och det är ett strålande skönt väder ute.
Gick ut en snabbis för att se vad min nya skog kan erbjuda både i spår och rapportmarker samt även KANTARELLER skulle 'bara' följa den relativt stora traktorvägen för att se om det kan vara en bra sträcka sen delar den sig och följder den bara en liten bit till och de där kantarellerna där borta måste jag ju och titta ännu fler - var sjutton är stigen???!!
Anser mig vara en van skogsmänniska har ju rent av vuxit upp i skogen. Men vilken hemsk panikkänsla det är när man börjar inse att detta är inte den stigen jag kom på. Det värsta man gör i de situationerna är ju att man virrar och försöker leta. När jag inte alls visste var jag skulle och virrat ett tag så bestämde jag mej att jag sätter mej på det senaste stället jag var på som jag kände igen mej på och tänker. Märkte den punkten väl och såg sedan en bergknalle som jag misstänkte var det stora berg man ser hemifrån oss. Så klev iväg i den riktningen med solen i ryggen för hemma hos oss lyser solen rakt på huset under lunchtid. Vilken lättnad det var när jag insåg att jag var på rätt väg.
Ska inhandla en kompass! För det kan vara nog så svårt att hitta i välkänd skog om man avviker från kända markeringar och ännu värre är det ju med helt ny skog. Idag blev skörden av kantareller inte så stor som väntat men det finns svamp kan jag lova.
Nu är man verkligen inne i den vanliga trallen, har jobbat två veckor nu och semestern känns lååångt borta. Har så smått börjat träna lite lydnad med tjejerna igen. Tyvärr har de åkt på nåt skit i magen så har sprungit ut med dem på nätterna, inte blev det bättre av att gamla Siri hysteriskt tuggade i sig av Huberts kattlåda. NU verkar det som om hon tömt ur sig det med. Undrar vad hon letade efter.... Siri behandlas dessutom för en lindrig öroninflammation, hon är inte kul att ta med sig till veterinär den lilla damen som är det snällaste som finns måste ha på sig munskydd.
Får nog stryka septembers tävlingar ur mina tankar, tiden har gått alldeles för fort. Får kolla på vad oktober kan erbjuda och var.
Sedan sista jag skrev har vi även hunnit med en stor årlig släktfest, denna gång blev i samband med mormors 85-årsdag vi hade ett trevligt dygn med tipspromenad, brännboll, mat och dryck.
mormor 85 år still going strong!
Gamlis, älskade Siri vill helst köra själv.
Tyvärr börjar min kamera säga upp sig men bortse från den svarta hörnet och se hur väl tjejerna fungerar med Hubbe. Vi som en vecka efter vi hämtat katten trodde vi skulle vara tvungna att lämna tillbaks han.
Kanske inte just idag då solen skiner och det är ett strålande skönt väder ute.
Gick ut en snabbis för att se vad min nya skog kan erbjuda både i spår och rapportmarker samt även KANTARELLER skulle 'bara' följa den relativt stora traktorvägen för att se om det kan vara en bra sträcka sen delar den sig och följder den bara en liten bit till och de där kantarellerna där borta måste jag ju och titta ännu fler - var sjutton är stigen???!!
Anser mig vara en van skogsmänniska har ju rent av vuxit upp i skogen. Men vilken hemsk panikkänsla det är när man börjar inse att detta är inte den stigen jag kom på. Det värsta man gör i de situationerna är ju att man virrar och försöker leta. När jag inte alls visste var jag skulle och virrat ett tag så bestämde jag mej att jag sätter mej på det senaste stället jag var på som jag kände igen mej på och tänker. Märkte den punkten väl och såg sedan en bergknalle som jag misstänkte var det stora berg man ser hemifrån oss. Så klev iväg i den riktningen med solen i ryggen för hemma hos oss lyser solen rakt på huset under lunchtid. Vilken lättnad det var när jag insåg att jag var på rätt väg.
Ska inhandla en kompass! För det kan vara nog så svårt att hitta i välkänd skog om man avviker från kända markeringar och ännu värre är det ju med helt ny skog. Idag blev skörden av kantareller inte så stor som väntat men det finns svamp kan jag lova.
Nu är man verkligen inne i den vanliga trallen, har jobbat två veckor nu och semestern känns lååångt borta. Har så smått börjat träna lite lydnad med tjejerna igen. Tyvärr har de åkt på nåt skit i magen så har sprungit ut med dem på nätterna, inte blev det bättre av att gamla Siri hysteriskt tuggade i sig av Huberts kattlåda. NU verkar det som om hon tömt ur sig det med. Undrar vad hon letade efter.... Siri behandlas dessutom för en lindrig öroninflammation, hon är inte kul att ta med sig till veterinär den lilla damen som är det snällaste som finns måste ha på sig munskydd.
Får nog stryka septembers tävlingar ur mina tankar, tiden har gått alldeles för fort. Får kolla på vad oktober kan erbjuda och var.
Sedan sista jag skrev har vi även hunnit med en stor årlig släktfest, denna gång blev i samband med mormors 85-årsdag vi hade ett trevligt dygn med tipspromenad, brännboll, mat och dryck.
mormor 85 år still going strong!
Gamlis, älskade Siri vill helst köra själv.
Tyvärr börjar min kamera säga upp sig men bortse från den svarta hörnet och se hur väl tjejerna fungerar med Hubbe. Vi som en vecka efter vi hämtat katten trodde vi skulle vara tvungna att lämna tillbaks han.
Kommentarer
Postat av: Kicki
Hej tjejjen!! hur har de gått med klon på tjejjan?? hoppas allt e bra med dig!! kramiz
Trackback
